Tid till livet

Jag har länge tänkt att det går att skilja tiden från livet. Att det var möjligt att hantera tiden för sig och livet för sig. Nu inser jag att det inte går. Om jag säger att jag har ”ont om tid” då säger jag samtidigt att har ”ont om liv”, jag får inte min verklighet att hänga ihop med min föreställning om hur det skulle kunna vara.

Orealistiska föreställningar leder till kaos, ett kaos som är svårt att reda ut och som inte kan förklaras med att jag har ”ont om tid”.

Jag har tilldelats 24 timmar per dygn precis som alla andra människor på jorden, oavsett var det bor, oavsett vad det har valt att fylla deras 24 timmar med.

När jag säger att jag har ”ont om tid” och inte hinner skriva på min blogg, eller inte hinner ringa till min väninna, eller är trött och inte orkar prata med min man efter jobbets slut. Då har jag ”ont om liv” för det gör ont i livet, att ha brist på tid.

Jag vill vara modig och säga nej till tiden och jag till livet. Det finns gränser för hur mycket jag orkar under ett liv, et år, en dag. Jag får inte mera tid per dygn om jag springer fortare.

Nu väljer jag livet, jag väljer glädjen. I glädjen finns gränser och mod at ta vara på det liv och den tid jag har fått.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>