Våga se det personliga

Sitter på tåget mot Stockholm, kl är 6:30, har precis druckit SJs någorlunda ok kaffe där påtår ingår. De orange läsglasögonen sitter på nästan och genom dem läser jag Maria Hammarens bok ”Skriva – en metod för reflektion”

I söndags lämnade jag in min sista version av första skrivuppgiften till magisterprogrammet. Jag har fått många bra tips undervägs av läraren och mina kurskamrater. Det är otroligt berikande att skriva sig till kunskap.

När jag läser Hammrens bok slår det mig, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men att jag jobbar på en fantastisk privilegierat arbetsplats. Vi är mycket personliga med varandra i arbete, vågar berättar om våra tillkortakommande och frustration i arbetet med de människor vi möter. Enligt Hammren är det ovanligt att arbetsgrupper vågar berättar och än mindre skriva om det personliga i arbetet.

Hon skriver; att använda skrivande som metod för reflektion i arbetslivet syftar till att stärka den inre och den yttre dialogens växelverkan (…) den levande inre dialogen strävar nämligen efter att förbättra arbetet och sätta det i relation till livsvärlden”

Hammrens bok har följd mig i flera år, köpte den 2005 då jag just börjat jobba i ett EFS projekt för kvinnor inom Göteborgs Stad, den hjälpte mig då att se delar av mitt arbete med andra ögon när jag skrev personliga reflektioner kring mitt bemötande. Att läsa den nu med lite äldre ögon i behov av glasögon ger ny insikt.

Dags för påtår

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>